Varför gör man saker som plågar en?

Som människa, varför gör man saker som medvetet plågar en? Varför gör man som andra säger, för personens skull, även om man vet att det sårar en själv? Man vill inte vara den som sviker, och man väljer då istället att såra sig själv i stället för andra. Varför? Är man inte den viktigaste personen i sitt eget liv? Ska man böja sig och plåga sig själv, eller bara gå efter eget bevåg och såra andra. Det här känns ganska aktuellt för mig just nu. Varför kan inte allt bara........ fungera..?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback design av: erican.webblogg.se
RSS 2.0